Det finns saker som jag har i mitt huvud att jag aldrig någonsin skulle få för mig att göra.
Jag skulle aldrig testa bungyjump, jag skulle aldrig äta insekter och jag skulle aldrig tatuera mig - nu är allt det gjort.
Hoppet skyller jag på ungdomlig dumhet och insekterna, tja, man får ju visa sig på styva linan inför sina barn ibland (syrsor smakar för övrigt i princip ingenting men de är torra som sågspån så jag rekommenderar att ha något att dricka till...)
Ja, och så var det då detta med tatueringen.
Jag har dels varit rädd att det ska göra ont och dels tyckt att det inte skulle klä mig, därav hamnade den första på armen för att jag skulle kunna dölja den om jag vill.
Min andra skulle nästan vara lika diskret om den satt mitt i pannan

Förresten, detta är ständigt återkommande sedan några veckor tillbaka;
Barndomsminnen för dig samman med en person du inte sett på länge. Trygghet och harmoni fyller dig.
Om det är någon som känner på sig att de kan vara just den personen får denna någon gärna dyka upp snart - jag längtar efter harmoni