Jag trodde ju att detta året skulle bli ett bra år, med tanke på hur förra var så tyckte jag att jag förtjänade ett bra år nu, men ack vad jag bedrog mig!
I början av februari konstaterades att jag hade ganska fula cellförändringar på livmodertappen och att den skulle koniseras och så skulle problemet vara löst.
Nej.
Det funkade inte så utan nu fick jag besked idag att det ska opereras igen.
Till saken hör att jag är den största bebisen man kan tänka sig när jag går till doktorn och sist de skulle operera så hann de inte ens skriva in mig innan jag började gråta.
Som tur är vet min läkare att jag är en bebis så det är jag och de andra barnen som får komma först på morgonen.
Jag är lyckligt lottad och har en jättebra läkare, lite tur i oturen.
Undrar om hon är bra på att fixa knän också :-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja, men lilla tullebebisen. Vi får hoppas att det går bra. Du kan tröstäta lite efteråt, det brukar hjälpa!! Pöss o Kjam
SvaraRadera