Någon annans cirkus

När mitt liv för en gångs skull verkar hittat en vettig riktning tar någon annans en sväng som ställer mig mot väggen med gapande mun.
En av mina nära och kär kom till mig igår och berättade att hon gjort något riktigt dumt och att följderna kommer att bli kännbara även för oss runt henne.
Vi pratade ganska länge och jag tyckte att jag visade att jag inte tyckte att det hon gjort var okej men att jag fortfarande, givetvis, är hennes vän.
Vad kan man annars göra?
Jag vet ju att hon inte är det hon gjort.
Och ändå sitter jag idag och undrar om man verkligen känner sina vänner...

Hoppsan!

Oj, vad länge sedan det är jag skrev här nu!!!
Sommaren har kommit och gått och hösten har börjat visa sitt underbara ansikte.
Jag sitter i min nya lägenhet och tittar ut på busvädret, som en man sade på en av våra föreläsningar "Det är ett underbart väder att vara inne i"...
Min fina uteplats gör sig lika bra i regn som i sol, den stora skillnaden är att nu håller jag dörren stängd och behåller koftan på.
Jo, det finns massor av härliga koftor i min garderob och jag passar verkligen på att använda dem innan man måste dölja dem under jacka.

Eftersom MrM numera bor längre upp på kusten har det blivit en hel del tågåkande och jag titulerar mig numera en van resenär, Öresundståg är trevliga fikaställen och det enda som fattas för att jag ska jämnställas med de andra pendlarna är min brist på laptop.
Å andra sidan är de få av dem som har åkband från Liseberg på sig.

Jag är tillbaka på Medborgarskolan och har en plan för framtiden, den är än så länge hemlig men den finns och det är jätteskönt.
Det finns dock som alltid vissa hinder man ska ta sig förbi, de har alla tre förkortningar som alla känner till...
Tur att man är så fruktansvärt envis, det finns inga problem - bara lösningar.