När mitt liv för en gångs skull verkar hittat en vettig riktning tar någon annans en sväng som ställer mig mot väggen med gapande mun.
En av mina nära och kär kom till mig igår och berättade att hon gjort något riktigt dumt och att följderna kommer att bli kännbara även för oss runt henne.
Vi pratade ganska länge och jag tyckte att jag visade att jag inte tyckte att det hon gjort var okej men att jag fortfarande, givetvis, är hennes vän.
Vad kan man annars göra?
Jag vet ju att hon inte är det hon gjort.
Och ändå sitter jag idag och undrar om man verkligen känner sina vänner...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar