bortkommen

Just nu känner jag mig helt bortkommen i tillvaron, lite vilse i pannkakan liksom.
Jag har ingen ork och ingen lust till någonting, jag önskar att någon kom och roade mig när jag låg i soffan för jag orkar inte göra ingenting heller.
Konsten att göra ingenting har jag inte lärt mig, jag blir rastlös och irriterad av sysslolöshet...

Jag vet att jag borde göra en massa saker.
Jag borde städa undan granen.
Jag borde ringa mina vänner, speciellt A som jag har väldigt dåligt samvete för...
Jag borde gå ut och leka med Max i snön.
Jag borde handla och inte leva på konserverna ur skafferiet.
Jag borde träna.
Jag borde INTE äta chokladen som följde med hem från Ullared häromdagen.
Jag borde inte vara ledsen.
Jag borde inte vara besviken.
Jag borde inte sakna sånt jag aldrig haft.
Jag borde inte heller längta efter sånt jag aldrig provat.
Och ändå...
Här sitter jag, lite ledsen, lite besviken och äter choklad istället för att göra det jag borde göra