11 februari 2010

Fortsättningen på överraskningen

Nu har det gått ett dygn sedan telefonsamtalet som då kändes som det raserade mitt liv, nu känns det mer som om det blev början på det som ska bli mitt nya liv.
Idag börjar jag en ny resa.
Vissa av er kommer att följa med på den, en del i samma roll som ni spelar nu och andra får nya roller och en del får inte följa med längre än så här och ni vet själva varför.
Jag har inte råd med varken energitjuvar eller människor som står beredda med rostiga knivar att köra in i ryggen på mig.
Nu ska jag ta mig en lång funderare på vad jag vill göra med resten av mitt liv och hur jag vill leva det, kanske rent av var och med vem, och sedan är det dags att ta det där första steget ut i det okända.
Det där första underbara kittlande steget på en ny resa.
Bon voyage till mig och de som följer med, er andra säger jag nu tack och hej till.
Ni har på ert eget sätt berikat mitt liv

"Nu vaknar blommorna på marken
nu smälter isarna till slut
nu sjunger fåglarna i parken
och vintern rinner ut

och om du undrar mår jag bättre
jag blivit van jag klarar mig
men jag har tänkt så många nätter
om hur det går för dig
hur det går för dig

du har förlorat mer än jag
jag har alla minnen kvar du är med mig varje dag
å du ska jag tro på allt jag hör
så är det du som är förstörd
du har förlorat mer än jag"

Peter Jöback

4 kommentarer:

  1. Det blir säkert en helt underbar, rolig, nyfiken resa..med massa nya galna upptåg

    SvaraRadera
  2. KRAM
    Här finns en vän på vägen. Ett litet paket är på väg till dig!

    SvaraRadera
  3. Jaa, du snälla lilla vän. Du vet var jag finns iallafall. Hej hopp i galopp man är ju en glader stropp!!!Resan kommer gå finemang!!!

    SvaraRadera
  4. Tänk att jag har oxå gjort en sådan resa...det gäller att skaka på sig/av sig och gå vidare och om man väl bestämt sig för det så är man redan på G mot något nytt!! Keep up the good work! Kramisen!!

    SvaraRadera