Det är inte alls avkopplande och skönt att ligga ensam i soffan och faktiskt, inte ens RockyRoad smakar lika gott som om man avnjuter den i sällskap.
Bara Peter Jöback gör sig idag, antagligen för att hela konserten är ganska vemodig.
Även om större delen av dagen gått åt till självömkan så har jag hunnit öppna mina julklappar :-)
Och vilka fina klappar jag fått!!!
Mina vänner måtte tycka att jag varit extra snäll i år för mina klappar är fantastiskt fina
Berget kanske inte är stort men det är bara finfina saker;
Dessutom fick jag, av min mycket kära A, ett jättefint halsband med ett extra hänge som fick min värld att bli alldeles suddig.
Min dumma kamera ville inte ge mig något bra foto av det men ungefär så här ser det ut ;
På ena hänget står det Mamma och på det andra Max.
Det kommer alltid att finnas på mig :-)
Någon klok människa har sagt;
"Att ha barn är som att bära hjärtat utanför kroppen"
precis så känns denna julen.
Hjärtat är inte med i denna julen, det är i Stockholm och har The time of his life, men tack vare mina fina vänner så känns det inte helt uselt.
Jag hoppas att ni vet att jag är innerligt tacksam för att ni finns och för att just jag har turen att ha just er i mitt liv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar